Säsongsrapport från Simon Hovdal

Hejsan, Simon Hovdal här. Året börjar närmar sig sitt slut och jag tänkte att jag skulle dela med mig av några upplevelser och personliga reflektioner från golfsäsongen 2020.

Säsongen fick ju en något avslagen start med stor osäkerhet kring Covid19 och inställda tävlingar. Inte blev det bättre av att mina klubbor i början av Mars skickades till England för att byta skaft. Pingfabriken stängde ner som mycket annat i England och det fick bli ett par månaders träning med pappas gamla Cobrajärn och lånade träklubbor av AC golf. Tack Anders för det fyra månader långa lånet av Ping Low Spin Drivern 🙏.

Golftävlingarna kom ju så småningom igång den 1 Juli, men möjligheten att komma med på tävlingarna blev oväntat svår. Med det nya världshandicap systemet där handicapsändringar tillåts för sällskapronder även för de med hcp<4.5 (tidigare enbart på tävling), medförde det att hela golfsveriges tävlingsjuniorer hade vässat sina handicap ordentligt på sina hemmabanor. Utan ett hcp<0.5 var det näst intill helt omöjligt att komma med på någon rankinggrundande tävling överhuvudtaget. Värst var det vid tävlingsstarten där det t.ex. krävdes +1.8 för att komma med på Ängsö JMI och +0.8 för att komma med på JMI:n på Gullbringa G&CC. De låga hcp:en jämnade dock ut sig senare under säsongen då det är riktigt svårt att upprätthålla ett lågt hcp när sälskapsronderna på hemmaklubben blandas upp med tävlingsronder från andra banor

För egen del blev premiärtävlingen den 2 Juli på Östgöta Junior Open som spelades på Norrköping-Söderköping’s Klinga-Bana. Klinga är inte så lång ens från vit tee (5952m), så för att göra banan mer utmanande så hade man satt riktigt svåra flaggor. De var placerade vid greenkanter, nära bunkrar eller vid fall mellan olika greenplatåer. Dessutom blåste det kraftigt, vilket inte gjorde det lättare. Tävlingen blev resultatmässigt en besvikelse med en 39:de plats efter 36 spelade hål (resultat 78, 82). Den stora behållningen under tävlingen var dock att jag fick spela tillsammans med Landeryd’s Wilmer Ederö, en av Europas bästa 16 åringar, som också vann tävlingen. Att se honom spela var verkligen inspirerande.

Nästa minnesvärda tävling utspelade sig redan två dagar senare under Teen Cup Gruppkvalet på Kungälv-Kode GK. Vid denna tävling kunde man verkligen tala om bedrövliga förhållanden. Vinden hade ökat ytterligare och regnet vräkte ner större delen av rundan. Efter en fyrputt på första hålets vattendränkta green, fick putten stanna i bagen och jag bestämde mig att ända sättet att få bollen i hål var att chippa mig fram på green. Detta visade sig vara en lyckosam taktik och jag vann kvalet med en score på 74 slag (2 slag över par), detta under årets absolut sämsta förhållanden.

Det fortsatta avancemanget i Teen Cup gick som en dans med vinst i Regionskvalet på Forsgårdens GK (score 71, ett under par), men mitt deltagande i Riksfinalen på Öijareds GK var in i det längsta osäkert. En vecka innan Riksfinalen sträckte jag mig i ryggen i samband med uppvärmningen till en ProAm tävling på Harabäckens GK. Jag var ju ”proffset” i min boll så jag kände inte att jag kunde dra mig ur tävlingen tio minuter innan start, så det fick bli en runda med ett par sköna företagsgubbar från Varberg & Falkenberg. Kanske inte ett av mina bästa beslut, men jag hade det i varje fall trevligt och tog mig runt med värkande rygg. Därefter följde en veckas intensiv rehabilitering med flera besök hos Ulrika på Fysio Forum Sjukgymnastik (tack Marlene Lindblad för denna rekommendation) för massage, elbehandlingar och stretch övningar. Däremellan crosstrainer på gym och kvällsmassage av pappa. Helt bra hann jag inte bli innan Riksfinalen, så vid uppvärmningen innan tävlingen fick jag hålla mig till korta järn och wedgar, vilket var otroligt frustrerande när konkurrenterna står jämte på drivingrangen och matar långa spikraka drives. Så fort jag själv tog i lite med ett längre järn högg det till i ryggen. Så förutsättningarna inför tävlingen var inte speciellt bra. Väl ute på banan var det en försiktig start som gällde. Tävlingen börjar dåligt med boggies på de två första hålen, men efter att ha gått ytterligare ett par hål hade jag fått upp värmen och kunde börja slå igenom slagen lite bättre och då började även resultaten komma. Rundan avslutas på ett slag över par och jag var mot alla odds i delad ledning. Andra dagen gick jag ut i ledarboll, vilket alltid är lite extra nervigt, det är ju lättare att jaga än att bli jagad. Ryggen kändes sämre igen och pappa fick massera mig på golvet i omklädningsrummet innan start. Väl ute på banan, var det fullt fokus som gällde och bara att försöka bita ihop när ryggen gör sig påmind. Jag avslutar rundan på två över par och kammar hem en andra plats i tävlingen. Detta blev min tredje andraplatsen i Teen Cup, då jag även 2018 & 2019 kom tvåa bland pojkar födda 2005.

Innan jag råkade ut för sträckningen i ryggen spelade jag troligtvis säsongens bästa golf. På Teen Tour Future tävlingen på Göteborgs GK (par 70) i månadsskiftet Juli-augusti gick jag för första gången tre rundor i samma tävling på par eller bättre (resultat 68, 70, 68), vilket resulterade i en delad sjätteplats. Detta följdes sedan upp med en delad fjärde plats på Tylösand Junior Open som spelades på Södra banan. Banan var ganska smal, men i ett fantastiskt skick och solen strålade under hela tävlingen. Även denna gång blev det ett resultat på par (72, 35 - 27 hål). Dock tvekade jag innan tävlingen om jag skulle delta, då jag hade näst sämsta hcp:et i hela startfältet, om man bortser från de som kom med i tävlingen via Wildcards. Vilken tur att jag inte gav upp på förhand och bestämde mig för att åka och göra ett försök.

Säsongen kröntes senare i slutet av September med en vinst vid Hofgårds Junior Open. Denna tävling började bra med en birdie på första hålet, men sedan följde jag upp det med dubbleboggies på både hål nummer två och tre 😫. Då tänkte jag att detta kommer bli tufft, men det var ju ytterligare 24 hål kvar att spela och mycket kan ju hända på vägen så jag bestämde mig för att inte ge upp utan bara göra så gott jag kunde. Jag lyckades aldrig ta igen de förlorade slagen från dubbelboogies:arna, men resten av tävligen gick jag på par, vilket sammanlagt räckte till vinst 🎉

Årets framgångar på tävlingsbanorna var sannolikt resultatet av en ökad dos träning och kontinuerliga finjusteringar av svingen av Anders. Eftersom jag inte hade något sommarjobb i år så fick golfträning bli mitt sommarjobb. Pappa väckte mig varje tävlingsfri vardag klockan åtta med frukost på sängen. Därefter tog jag moppen till Gräppås och tränade fram till lunch. Med träningen avklarad kunde jag med en skön känsla åka och bada 💦 och hänga med kompisar ⚽️

Efter 1 Juli blev det mer fokus på tävlingar. och fram till den 3 oktober deltog jag i 17 tävlingar, både individuella och lagtävlingar för Gräppås. Då många tävlingar går över flera dagar så spenderade jag totalt 23 dagar med att tävla och ytterligare 17 dagar att spela in de banor som jag skulle tävla på. Endast en av dessa tävlingar var på Gräppås (KM). I år fick jag nöjet tävla på några för mig nya banor som Lindesbergs GK och Sjöbo GK.

En annan höjdpunkt under säsongen var när jag i veckan efter midsommar fick förfrågan om jag ville vara med på en heldagsträning tillsammans med Swedish Golfteam’s Pojkar Framtid. Givetvis ville jag det och jag fick en fantastiskt dag på Öijareds GK med olika övningar och speltester. Nu under hösten fick jag ytterligare två inbjudningar, dels ett tredagars spelläger på Barsebäcks GK på höstlovet och sedan ett teknikläger under November på Öijareds GK. Tyvärr blev båda dessa aktiviteter inställda pga av det försämrade Covid19 läget 😟. Istället för läger kör vi nu i vinter en virtuell sparring med olika putt och slagtester (testerna finns tillgängliga på https://linkprotect.cudasvc.com/url?a=https%3a%2f%2fgolf.se&c=E,1,_t9_K_-CzQDaq2-sgpuMQkcEp8coQ4EPGIIBL6dt3h8wmMMTVX7Ph6KTvaAsy47iqMxiNolOx5uJ1wjaF1MvbMc0Hge7fmyfhLZDwqXYzP-3&typo=1: För spelaren, Landslag, Övningar och Tester). I övrigt är det vinterträning med Anders som gäller för att finslipa på golftekniken.

Sträckningen som jag råkade ut för i somras blev också lite av ett uppvaknande. Under hösten och vintern har jag därför börjat träna mer på gym med fokus på skadeförebyggande träning och att försöka stretcha ut mina stela lår. Träning ger resultat och nu kan jag nå tårna med raka ben 😉

Sammanfattningsvis har det varit ett år med både med och motgångar. Alla tävlingar som jag spelat i år har givetvis inte varit lyckosamma. Vissa tävlingar önskar man att man aldrig deltog i, men varje tävling ger lite mer erfarenhet och för att lyckas måste man också träna på att tävla.

Nu ser jag fram emot nästa år och hoppas på att vi få bukt med Covid19 så att vi kan få ett så normalt golfår som möjligt. Om Covid19 utvecklar sig positivt så skulle det vara kul att delta i någon internationell tävling, kanske i England eller Scotland, vem vet vad det kan bli 😊

 

Kommentarer

Fler artiklar

Namn Datum
Förbättringsarbeten 2020-10-08
Öppettider 2020-10-04
Simon Hovdal 2020-09-28
REA I SHOPEN 2020-09-01
Teen Cup 2020-08-31